Schapendoes
Nederlandse Schapendoes
Rasen
Schapendoes är en glad, uppmärksam och aktiv vallhund med en rejäl arbetslust. Glädjen och samarbetsviljan gör rasen till en fantastisk tränings- och promenadkompis inom de flesta hundsporter och aktiviteter.
Mot människor i sin omgivning utvecklar den en stor kärlek och lojalitet och fungerar väl med andra hundar och djur.
Rasen deltar med glädje i olika former av aktiviteter hundsporter såsom Agility, Lydnad och Nosework. En Schapendoes har också en extraordinär förmåga att hoppa. Nervositet, stress och aggressivitet är inte rastypiska egenskaper.
Schapendoes är en lätt byggd långhårig hund. Pälsfärgen är ofta blågrå och svart men alla färger är godkända enligt rasstandarden.
Pälsen, som ger ett rufsigt intryck har underull och är längre över bakdelen, där den ska vara minst 7 cm lång. Pälsen är lätt vågig och där den är längre står den upp i tofsar.
En korrekt Schapendoespäls är lättskött hos vuxna individer. Under unghundstiden, då valpullen släpper, har den en period då den kan kräva mycket arbete med nästan dagliga utkamningar.
Mankhöjd för hanar: 43–50 cm
Mankhöjd för tikar: 40-47 cm
Bakgrund
I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet syntes Schapendoes överallt på Hollands herdar. Hedarna uppskattade Schapendoes för deras outtröttliga vilja för att arbeta och för deras intelligens.
Den holländska kynologen P.M.C Toepoel anses vara grundaren av rasen, mellan 1940-1945 åkte han runt i Holländska landsbygden för att samla ihop några Schapendoes för att rädda kvar den nästan utdöda rasen. Han hittade nio hundar, fyra hanar (Noël, Oluis, Beloe och Boef) och fem tikar (Roetje, Asta, Triza, Teddy och Ingrid).
Alla våra Schapendoes härstammar från dessa nio hundar. Schapendoes tillhör den stora gruppen med
långhåriga vallhundar med kraftigt pälsade huvuden och är besläktade med bearded collie, puli, polski Owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamsco.
Den Holländska rasklubben bildades 1947 och godkändes av Holländska kennelklubben 1952.
Den första standarden för rasen skrevs på ett styrelsemöte 13 november 1954 och man började då att registrera alla hundar i en stambok.
1970 stängdes stamboken och efter det skrevs det inte in några hundar från okänd härstamning.
Den slutgiltiga standaren kom så sent som 1971 men 1988 gjorde FCI om standarden och senaste reviderade standaren är från 1999.
Schapendoes har FCI-standard nummer 313.
Ta hand om din Schapendoes
Pälsen:
En schapendoes ska inte trimmas eller klippas och en korrekt pälskvalitet växer så att den ger ett något rufsigt/ovårdat intryck. Den yttre pälsen fälls inte ur, däremot fäller underullen mer eller mindre konstant. Den yttre sträva pälsen gör att den inte drar till sig så mycket smuts. En ordentlig genomborstning av pälsen behövs då och då för att den inte ska bli tovig. Den döda underullen lossnar i regel vid en normal urborstning.
Övrigt:
Ca. en gång i månaden bör man gå igenom hunden grundligt. Tänderna ska rensas mot tandsten och klorna klippas.
Vid behov kan för tät hårväxt i öronen behöva åtgärdas eftersom för mycket hår kan skapa problem.