Avel/Uppfödning

 

Tänk på detta innan...för tikägare

Att ha en valpkull är både roligt och lärorikt MEN - i samma stund som du har beslutat dig för att ta en kull valpar på din tik är du uppfödare och har också tagit på dig ett stort ansvar; gentemot tiken, valparna, rasen och valpköparna. Det ansvaret upphör inte i och med att valparna lämnar dig som uppfödare.

Granska din hund med kritisk blick. Är hon verkligen så bra så att hon kan tillföra rasen något genom att användas i avel? Kom ihåg att du måste kunna se dina valpköpare i ögonen, så var ärlig mot dig själv! Är hon fullt frisk och har hon ett önskvärt och rastypiskt temperament? Om det är en hundras som har ett specifikt användningsområde, har hon visat sig besitta de egenskaper som är eftersträvansvärda för att kunna utföra dessa arbetsuppgifter?

Gå inte på den gamla myten att en aggressiv tik "lugnar ner sig" om hon får en kull valpar. En aggressiv hund ska inte gå i avel - punkt och slut. Risken är stor att tiken präglar sina valpar på ett negativt sätt och det finns heller inga som helst vetenskapliga bevis för att en aggressiv tik blir snällare av en kull valpar, snarare tvärtom. Hon kommer ju förmodligen att vakta sina valpar!
Vissa hävdar också att tikar som har haft en valpkull ej skulle drabbas av livmoderinflammation (en ganska vanlig sjukdomsorsak hos äldre tikar). Det finns dock inga belägg för att tikar som har haft valpar skulle drabbas av sjukdomen i mindre utsträckning än icke-valpande tikar.

Kontakta din uppfödare
Börja gärna med att kontakta din hunds uppfödare. Denne kan förse dig med ovärderlig information beträffande din hunds släkt m m. Han/hon kan också ge dig upplysningar om olika problem som kan tänkas dyka upp i vissa kombinationer. Dessutom kan uppfödaren kanske bistå med råd och hjälp i samband med parningen och valpningen.
Uppfödaren har kanske också kännedom om lämpliga hanhundar.

Vad känner du till om din ras?
Som uppfödare förväntas du känna till det mesta om din ras. Valpköparna som så småningom kommer för att se ut sina valpar utgår ifrån att du har kunskaper om allt och lite till. I deras ögon är det du som är proffset och ju mer kunskap du har, desto större förtroende kommer du att åtnjuta i valpköparnas ögon. Dessutom förväntar sig säkert valpköparna att de ska kunna vända sig till dig för hjälp även efter det att valpen är levererad.

Har du kunskap om rasens historik? Om kunskapen brister - läs på! Du kan säkert få en del information genom rasklubben men också genom att titta under SKK Shop där det finns en mängd böcker. Du kan naturligtvis även besöka ett bibliotek.

Ett annat utmärkt sätt att få information om just din ras är att läsa den rasspecifika avelsstrategin (RAS ) som varje rasklubb har skrivit ihop.

Känner du till rasstandarden?
Varje ras har en rasstandard som beskriver hur en idealisk individ av rasen bör se ut. Naturligtvis finns inga perfekta exemplar i verkligheten, alla hundar har någon eller några brister. Målsättningen hos alla uppfödare ska dock vara att föda upp hundar som så mycket som möjligt efterliknar rasstandardens beskrivning. Rasstandarden kan du rekvirera från SKKs Informationsavdelning, eller få från din rasklubb.

Även om du inte är utställningsintresserad kan det vara lämpligt att tiken är utställd åtminstone en gång. Det är alltid bra att få en mer objektiv bedömning av sin hund och får tiken dessutom en fin kritik av domaren kan man förmoda att det också blir lättare att få tag i en bra hanhund. Med föräldradjur som är meriterade på något sätt (dvs t ex har lägst ett 2:a pris på utställning) är det dessutom billigare registreringsavgift.
För att få registrera valpar är dessutom kravet att du ska vara medlem i SKK eller någon till SKK ansluten specialklubb.

Låt aldrig din tik gå i avel av enbart sentimentala skäl, dvs enbart för det faktum att du själv så gärna vill ha en valp efter din tik. Den ena hunden kan aldrig bli en kopia av den andra och det måste finnas några fler skäl till en parning än att du själv vill ha "ett barn" till din hund.

Tänk på detta innan... för hanhundsägare

Funderar du på att använda din hane i avel?

Många som äger en hanhund tror att hanen mår dåligt av att aldrig få para en tik. Bland vilda hunddjur är det dock endast den ranghögste som får para den ranghögsta tiken och skulle våra hundar få leva i flockar utan mänsklig inblandning så skulle det gå till på samma sätt. En hund är en hund, glöm inte det!
Har du bestämt dig för att låta din hanhund gå i avel bör du också betänka att hunden kan komma att uppfatta det som att den har "klättrat" uppåt på rangskalan, vilket i vissa fall kan innebära att hunden blir kaxigare mot andra individer av samma kön.

Granska din hane med kritisk blick. Är han en god rasrepresentant, inte bara i dina ögon? Har han ett önskvärt och rastypiskt temperament? Om det är en hundras som har ett specifikt användningsområde, har han visat sig besitta de egenskaper som är eftersträvansvärda för att kunna utföra dessa arbetsuppgifter? Är han fullt frisk? Om du kan svara ett ärligt ja på samtliga frågor kan du gå vidare.

  • Svenska Kennelklubbens rekommendation är att inget avelsdjur bör tillåtas ha fler avkommor än 25% av rasens totala registreringsantal/år under sin livstid. Detta skulle för vår ras innebära att ingen hund bör ha fler än ca 35 valpar under sin livstid.
  • Kennelklubben rekommenderar att man inte har en högre inavelsgrad är 6,25

Meritering
Om din hane är utställd med viss framgång eller på annat sätt officiellt visat sin duglighet brukar tikägarna själva höra av sig med intresseförfrågan till dig.

Är din hund en "hemmahund" kan du börja med att kontakta rasklubben som kan ge dig information om vilka krav klubben ställer för att hanen ska få finnas med på listan över hanar som står till förfogande för avel. Det är ganska vanligt att rasklubben t ex kräver att hunden ska var utställd med ett visst pris så det kan kanske vara en bra början att anmäla hunden till utställning. Får din hane dessutom en fin kritik av domaren så är chansen betydligt större att han ska blir efterfrågad av ägare till kvalitetsmässigt goda tikar.

Kontakta din uppfödare
Ofta är det klokt att kontakta hanhundens uppfödare. Denna person har en stor kunskapskälla att ösa ur och kan säkerligen ge dig en hel del information om din hanes kullsyskon och övrig släkt. Kanske är t o m uppfödaren själv intresserad av att använda din hane?

Dessutom är det viktigt att du tar del av den rasspecifika avelsstrategi (RAS) som gäller för just din hundras. Denna information har varje rasklubb skrivit ihop. För mer information ta kontakt med din rasklubb.

Registreringsbestämmelser och SKKs hälsoprogram
För olika raser finns olika bestämmelser för att man ska få registrera valpar. För en hel del raser krävs det bl a att föräldradjuren ska vara undersökta med avseende på vissa ärftliga defekter. Avsikten med detta är naturligtvis att minimera risken för att avkomman ska drabbas av sjukdom. Har du kontrollerat vad som gäller för just din ras? Om inte ta reda på om, och i så fall på vilket sätt, din ras är berörd av hälsoprogrammet. Du kan även finna denna information i SKKs Registreringsbestämmelser. I registreringsbestämmelserna finner du även SKKs grundregler för uppfödning och överlåtelse av hund, regler som du är skyldig att känna till.

Om du inte har ställt ut din hane så krävs det dessutom att du skaffar ett s k testikelintyg från din veterinär. Det innebär att veterinären på en särskild blankett ska intyga att din hane har två normalt utvecklade och belägna testiklar.

Ta reda på bestämmelserna i god tid innan så att du, om du inte redan har gjort det, kan undersöka din hane med avseende på den/de i hälsoprogrammet angivna sjukdomarna. Skulle det visa sig att din hane är behäftad med någon defekt ska han naturligtvis inte, även om han själv inte lider av sjukdomen, gå i avel. I SKKs Grundregler finns text som handlar om detta.

Låt aldrig din hane gå i avel av enbart sentimentala skäl, dvs enbart för det faktum att du själv så gärna vill ha en valp efter din hane. Den ena hunden kan aldrig bli en kopia av den andra och det måste finnas några fler skäl till en parning än att du själv vill ha en avkomma efter din hund.

Hur går jag vidare?
Du har nu kommit så långt att din hane uppfyller SKKs och rasklubbens krav och du har också fått en förfrågan från en tikägare. Nu ska du naturligtvis försöka att ta reda på så mycket som möjligt om tiken och gärna även tikens föräldrar och kullsyskon. Även om det är tikägaren som kommer att stå som uppfödare kommer du som hanhundsägare att få bära en del av "hundhuvudet" om något skulle gå på tok med valparna. Senare tids forskning visar också att tiken har en mycket stor del i hur valparna kommer att utvecklas så var därför noga när du bedömer tiken både till utseende och mentalitet.

Ett vanligt argument från hanhundsägare är att ägaren av en undermålig tik kommer att använda tiken i avel oavsett om jag som hanhundsägare säger nej eller inte. Jag kan därför lika gärna låta min hane para denna tik, då får valparna åtminstone en "bra" förälder. Visst är det sant att kanske tiken går i avel i vilket fall som helst, men varför ska du och din hanhund bidra till användandet av avelsdjur som egentligen inte uppfyller dina krav? Om du som hanhundsägare visar omdöme och kanske t o m någon gång tackar nej till en förfrågan från en tikägare gör detta inte att du förlorar i respekt hos de som är genuint intresserade av rasens fortsatta goda utveckling.

Om du anser att tiken uppfyller dina önskemål gör du upp med tikägaren om när parning beräknas bli aktuell och hur mycket, samt när, avgift ska erläggas till dig. Kontakta gärna rasklubben som kan ge information om vilka parningsavgifter som är brukliga inom rasen.
Skriv också ett parningsavtal som du kan ladda hem, det är alltid klokt att ha ett skriftligt avtal om vad som ska gälla för att undvika framtida missförstånd och osämja.

Glöm aldrig bort att du som hanhundsägare har ett nästan lika stort ansvar som tikägaren för den produkt - valparna - som ni tillsammans producerar. Genom att använda gott omdöme i ditt val av partner kan du på ett positivt sätt bidra till rasens utveckling.